''vad som än händer kommer du alltid vara nr ett för mej, o den jag värderar högst på jorden. du är mitt allt min absolut bästa vän, '' ?

dom orden cirkulerar i mitt huvet nu, o det har de faktiskt gjort ett tag, o jag undrar om de var nått jag faktiskt hörde att du sa . ellr vare bara en dröm ellr nått liknande, jag blir osäker på mej själv o tänker egentligen, asså vad äre jag inbildar mej ? ellr äre inbildning ? jag hoppas att de inte är de, för du vet hur mkt du betydde o betyder för mej, du var verkligen så mkt, o vi va ju med varann varje dag, så ja hara nog inte gjort så mkt annat egentligen än att varit med dej pratat med dej o så .. o de blev en vana.. som att man äter godis, fast vissa kan sluta med det, de är svårt, ellr att säga ''typ'' hela tiden, det är svårt å sluta med de, men att vi va med varann de va en vana för mej, nått ja tkte om att göra o nått som fick mej o må bra, o den vanan togs bara ifrån mej, å här står ja ensam, ensam o ensam.. utan någon ellr något, vetu hur det känns ellr ?